Krater

Andra dagen i kratern
Allting är dött. Det finns ingenting förutom de gråa stenväggarna som omger mig med sina hotande höjder. Jag försökta klättra upp men väggarna är för branta och det finns ingenting att hålla fast sig i. Tänk om det blir i den här mörka helveteshålan jag kommer att dö.
Jag vill inte dö.

Jag börjar verkligen få panik nu. Ingen kommer hit och det är för farligt att klättra upp till öppningen till kratern.
Om jag bara hade lite vatten.

Tredje dagen i kratern
För Fan för min nyfikenhet!
Det regnade i flera timmar och det fanns ingenstans jag kunde komma undan regnet, det var otroligt kallt och blött men jag fick i alla fall lite vatten.
Nu är jag hungrig och det finns ingenting här.

Fjärde dagen i kratern
Börjar jag bli galen?
Jag hörde röster genom stenväggen idag. jag gick längs de gråa väggarna hörde jag dova röster på andra sidan. Jag skrek på hjälp men de tystnade plötsligt.
Jag måste ha blivit galen för väggarna är väl för tjocka för att man ska höra genom dem?

Jag hittade en spricka i väggen. Den var nära där jag hörde rösterna tror jag. jag försökte göra sprickan större men jag har knappt någon ork.

Femte dagen i kratern
jag lyckades göra sprickan större, det är ett hålrum bakom och det verkar leda gångar åt flera håll. Det är fotspår i dammet på merkan så jag kanske inte inbillade mig rösterna ändå. Jag ska försöka ta mig genom sprickan, kanske kan jag ta mig härifrån.

Sjätte dagen i kratern
jag har ingen aning vart jag är, jag har gått i gångarna i flera timmar och fotspåren som jag följde tog bara slut helt plötsligt.

Sjunde dagen i kratern
Jag har hittat liv!
Efter att ha virrat runt i gångarna i flera timmar och nästan svimmat av vätskebrist blev jag räddad och fick vatten. Det bor människor här som aldrig har hört talas om att det finns en värld där ute. Det är väldigt små människor jag bor med nu, de har långa spetsiga öron och nästan alla har vitt hår.

Åttonde dagen i kratern
Varje dag är en fest . Vi äter god mat och dricker underbart vin som rinner i bäckar och faller från klippor i vattenfall,eller kanske borde jag säga vinfall. Mina små vänner har lärt mig att skjuta med pil och båge och att rida. Så nu galopperar vi fram i alla små gångar i farter som skulle göra ett jumbojet avundsjukt. jag vill nog aldrig komma upp till ytan igen.

Nionde dagen i kratern
Idag besegrade vi ett troll som lurade i gångarna runt vår by. Han var stor och stark men ingen match mot mig och mina vithåriga vänner.
jag gifte mig idag, han heter Goundari och är den vackraste varelsen på jorden.
Tänk om jag aldrig hade ramlat ner i kratern, då skulle jag aldrig vara såhär lycklig.

Tionde dagen i kratern
Jag och Goundari har blivit föräldrar, jag födde en liten dotter för bara några timmar sedan. Jag har alltid velat ha en liten dotter.
Jag är så lycklig här nere.






Kära Fru Enkosson.
Det är med stor sorg jag måste meddela att er dotter, Viktoria Enoksson har avlidit. Hon hittades död i Vaksbergskratern den tionde april. Hon hittades död tio dagar efter att jag anmält henne som försvunnen då hon inte hade återvänt till vårt studentrum på flera dagar. Hon dog av vätskebrist.

När hon hittades höll hon i ett anteckningsblock där hon fört anteckningar sen hon föll ner i kratern. Jag tänkte att ni kanske vill ha demtrots att hon yrar i slutet på grund av vätskebristen. Det finns ingen spricka, inga gångar bakom stenen och tyvärr inga varelser som räddade henne.

jag kan aldrig föreställa mig hur det är att förlora sin dotter men ni ska veta att jag lider med er, jag tyckte väldigt mycket om er dotter hon var en bra människa.
Hon skrev i sitt anteckningsblock att hon var lycklig och det ger mig tröst trots att det bara var fantasier i hennes huvud. Jag hoppas att det även kan ge er någon tröst.

Jag ber om ursäkt att jag måste meddela er om er dotters död genom brev men då jag inte fått tag på er på något annat sätt ser jag inget annat val.

Jag beklagar djupt sorgen
Sandra Jakobsson.